Dance is life , life is dance

Ibland nu för tiden får jag känslan av att inte passa in i den här världen... men det kanske inte är så konstigt, men ändå konstigt... jag menar vem passar in?

Jag tror att min känsla för att inte passa in handlar om att jag inte kan upp fylla de mäsnkliga kraven, så som bo själv, gå å handla osv typ sånt.  ja... typ sånt... jag känner mig så hjälplös, så ja jag passar int in...

Ibland... kan jag känna mig väldigt ledsen... ibland kan jag snegla på min hylla å se mitt liv på den, minnas , med glädje å sorg.... jag var så bra... så bra..... mitt liv... det är svårare än trott att gå vidare med det även om jag fått  min"revanch" mitt avslut. det va mitt liv.

emma å busen är verkligen ögonstenarna just nu... ha, undra hur det skulle se ut utan dem... mer vrak än vad jag redan är kanske....

Idag skulle vi ta en promenad med busen i det fina vädret men ddet blev ju inte blev hela tiden upp skjutet... aja...

Nu sitter vi å tittar på sailr moon å är nostalgisk... så... minnes fllt, intro låten hade jag som solo på gymnasiet... me å mer kommer minnena upp, känslorna... händelser... det finns  kroppen, liskom som kroppsminne....

Ni får ett nytt litet utdrag jag tror ej ni läst!

är från "julens plågor"

Det är ett tåg som går till ludvika för att sedan byta till ett rälståg som tar mig direkt tiill Kristinehamn. Jag hade med mig min stickning på en röd mössa och höll mig sysselsatt med den. Jag begav mig vid elva och var framme ca 16.10.  Men tåget blev försenat jag varoe framme förens strax efter halv sju.

Jag kom plötsligt på, att jag inte planerat vad jag skulle göra efter jag var framme. Jag hade inte ätit heller. Kändes oföskämt att ringa AK å säga att jag var i stan å om jag kunde få komma ut dit på ett sätt jag inte hade en aning om hur jag skulle lösa.

Ja, jag kan väl ta en promenad till eva å se om hon är hemma, så jag begav mig iväg, men på vägen kom jag på att hon spelar tennis på den här dagen, å hennes man var is stockholm, Nu hade jag allt krånglat till det. Jaja, hon bruka komma hem en viss tid så jag väntade vid dörren på henne. Jag vänta en timme... det börja bli kallt, så såg jag bil lysen komma upp från gatan å siluetten av en Saab,Men det var tdligen grannen som hade en saab också. Jag satte en tid 21 sen måste jag gå till bussen å se om någon annan är hemma. Kl blev 21 men jag behövde inte en timme på mig för att gå till station så jag vänta lite till, hade mp3 på för att inte känna sån väntan. Kl 20 minut efter tänkte jag att nej... nu får jag nog gå, hon kanske var på middag med sina vänninor eller något annat å inte kom hem den vanliga tiden. Men då kom den blå bilen. Jag blev plötsligt nervös, vad skulle jag säga, tänk om jag kommer väldigt olägligt, då har jag ingen buss att ta, den sista går nu.
Jag sitter fortfarande på trappen när hon kommer med en matkasse. Lite häpen å förvånad så säger hon hej, Å frågar om jag ska med in.

Fortsättning följer.

Det känns plötsligt jätte tugnt att lämnat dansen, förut under min farväll dag under tisdagen så var jag så fylld med adrinalin så jag märkte inte den tomhet som skapades, Tomrummet. Vem är jag? Utan dansen. Ställer sig frågan, å jag är så himla ledsen, men jag känner, att gud jag kan inte va ledsen över det här i evigehetr, men då blir det liksom nedtryckt i rygg säcken så som allt annat å så får jag massa skit av det senare, men hur ska man kunna veta hur man , när man kan visa sina änslor utan att känna att det alltid är något fel, antingen så hörs det å äh... det finns så mycket annat för dig , du är så duktig på massa annat, gräv inte ner dig i det där, du är väl inte bara dans, å listan kan göra lång, men är inte det ett helt tecken på att släng det där, lev det nya livet nu.
Men vilket nya liv, vad har jag för nytt liv, när jag just lämmnat mitt liv, jag har bara ekona kvar av de trippande fötterna de fina danslinjerna i ögonvrån som påminner mig vem jag faktiskt va. Hur ska jag kunna svara på frågan, jaha vad gör du nu då? Jag jobbar på ica!
när jag varit en så stolt dansare, sån bra dansare, det ligger undangömt i en dammig bok tillslut,. Men jag förstår nu varför jag gjorde det där i tisdags, då ligger det inte som en dammig bok, NEJ! Det kommer visa hr bra jag va, hur mycket jag kämpat för att nå till min drömm, hur mycket slit å glädje det finns när man lyckats.
Ja...
Men frågan återstår, Ve är jag nu?

den kommer väl få svar på när jag hittat något annat i livet, i vardagen, men tills dess, är jag bara en sjuksriven förädetta dansare som får tillbringar två dagar i veckan på rehablering för att få en vardag å en frid från nattens mardrömmar efter all stryk. Allt det där som inte syns, men faktiskt är det stora visentliga problemet i livet, at ha en vanlig varda som många andra med sin rygg säck.

Jag tycker jag har lämmnat så mycket för livet men inte fått tillbaka så mycket.
Ja avryter skola, lämnar iväg min älskade saknade hund, flyttar hem, lägger ner det jag egentligen levt för å nu ska leva utan, å bli frisk på det, kanske jag gjort allt värre utan att jag de vi vet det.... men så går inte tänka, det är som det är nu.

Jag ska lära mig leva utan dansen. som så mycket annat. . . .

För att jag ska bli fri från någo som andra har gjort mot mig, jag ska bli fri från mardrömma m.m för att jag åkt på stryk, jag ska få hjälp! Är det inte dem som ska ha mardrömmar å ha hjälp?
Ah sen så den dumma sitvationen jag råka sätta mig i med obalans i vardagen...  Man ruka säga att man tar lärdom, men vad för lärdom tog jag av att släng 30 000 kr i toaletten, vad för lärdom får jag av att evig å eviget få upprepa att man åker på stryk natt in natt ut.  Var för ska det vara jag som ska offra allt ...
Ja det finns mycket frågor på det.

Men men men, det är som det är å just nu har jag varken tid eller lust att vara mer ledsen än vad jag reda är så det är bara stå upp nu. å hålla i mig.

Imorn ska jag rida, ska bli skönt att få tänka på något annat!

Shit vilken dag! Starta med att jag kände mig relativt bra i nästäppan., tog mig frukost å begav mig för att kolla en stund på dansföreställning, för att sedan åka å rida, på den första buss turen jag hade så kom jag ju på att jag glömde lunchlådan IGEN! Föreställninge var bra så lång som jag såg! Jag hade inge möte idag då hon har semester! (skönt!). Ah åkte in till storstan å köpte mig en macka å lite å drica å tog mig sedan promenaden till stallet.
Hade bestämmt mig att nu ska jag observar nograt hur hon gör sakerna, (alla häst meniskor gör på sina sätt). Ah... jag observera men självförtående på mig själv är inte så högt så nervös det var jag, men det gick ganska bra tror jag, jag gjorde mitt bästa, hon intrudecera mig i sadla å tränsa som jag totalt hade glömt bort, sen begav vi oss på en skritt tur, jag tror inte jag är så orädd av mig så jag skulle gärna vilja testa hans trav samt galopp å se hur han går, å även arbeta lite själv med honom då han nu slaviskt hänger efter sin lilla ponny komis som hon tömmkör.
Hästen rocky är jätte snäll! nufiken på nya saker å stirrar stort på det, han är vaksam vart han sätter fötterna å skräms av sig själv när han släpar lite väl på dem i sin säkerhet! haha! Måste nog lära honom att lyfta på dem lite mer, får väl rida över lite bommar å träd!

AH tränsa å sadla av gick as bra! Det kunnde jag! sen visa hon foder å hö hur de skulle ha. Å ja sa även att jag kan absolut mocka när jag ä r här, så det tyckte hon va bra m jag kunde göra.

Sen så tog jag promenaden till bussen. missa den med sekund! suck! kan inte vara 2 kilomerter det där från buss till stall, tog ju nästan en halvtimme å gå då är det ju 3 km. för det går man ju på.

A in till stan fortsatte jag för att yúträtta ett ärenden.

Ja, vi kan ha en gss lek.
Flaggor ochfolk  gick omkring med hockey tröjer på sig, ja jag ä i karlstad, det står SM guld på bussarna å på ballånger i uppblåstbara saker. Å så kommer ju bussen med laget i ett skyhögt liv hörs genom staden, ja kraslad är då stolt över sitt lag!

Mammsen hade ring å ville ha en td när jag kom hem, jag visste inte men sa kl 18, men efter mitt ärende så såg jag att jag aldrig skulle hinna med den bussen. Men jag visset att mammsen hon skulle bli galaen om jag inte kom hem i tid så jag gick till tågstation å titta om det gick något passande tåg, å det gjorde det. Ett x2000 men va fan, ett jävla liv eller 200 spänn. Jag gick in å beställde en biljett, in med ridkläder jacka som var full med hästdamm så väsrt flottigt det såg jag inte riktigt ut, jag gkom fram till bljettkillen å jag sa att jag behövde åka med det tåget som gick om 10 minuter, å han utropar ujjj det är dyrt, å så titta han lite snätt upp å ner på mig! Ojj tänker jag har de höjt ännu mer, kommer jag få slänga upp 350 spänn nu. men så var det inte, utan 160 bleb det å absolut värd för att slippa en diskution hemma.
Så det tåget slängde jag mig på, Pråra damer å herrar hade slagit sig ned å titta underligt när jag kom i mina dammiga hästkläder, å jag kände direkt att jag hanmnat fel, jajaja, det är i bara 20 min. som blev 35 efter försenaingså jag nätt å jämt han med min buss för att vara hemma till 18, å när jag väll går på vår huvudgata ser jag vår bil komma bakom, fan... då hade jag ju inte behövd tagit tåget om de kom nu... jaja.
Ingen katastråf hänt!


När jag kom hem satte jag på lite musik, å hör tack/avslutings låten till balleten, å jag kände att det var dags, dags att lägga alla dans minnen dansprylar  på hylla, å det gjordde jag ordagrant, jag behöver se det ett tag, som en minnes lund typ, nnan jag plockar undan dem helt, efter många tåra läger jag till sist upp de sista balett skorna. tittat tårögt med min tutu i handen. jag hör mammsen ropa långt bort, det är mat, men jag kan inte rubba min sinnestämning, jag hör tillslut bestämda steg mot mi dörr å in kommer mammsen, DET ÄR MAT!Jag orka inte titta på henna, jag stog bara å titta på mitt liv som låg på hyllan, mamsen ser glansen i ögonen å säger ireterat ,VAD ÄR DET!? Jag kan inte svara jag är så ledsen, hon upprepar VAD ÄR DET! Till slut så säger jag , jag har lagt det på hyllan nu å pekar på hyllan med alla dansgrejer. Hon tittar å säger ireterat mMEN HIMMEL! Jaha fortsätter hon, kom ner å  ät nu.
Jagblev faktiskt mer ledsen efter hon gått, hon som verkat tyckas förstå hur svårt jag hafta tt lämna dansen å så fnyser hon åt det där, förstår hon inte att det är som någon fakstikt har dött, som man kanske faktiskt behöver en minnes lund att gå till eller liknade, kunna lägga rosor på innan de försvinner helt...

Ja, det är så det är.... Detn ligger på Hyllan nu . . . 


(Ytterligare text finns på min andra blogg, så min godkännandekäravs för att få illgång till den)

Yeap, idag gick ju galant med mina högt flygande planer!

Nu är ni allt nyfikna!
Okej så här... alltså jag tror ingen kan föreställa sig hur svårt det är för mig att lämna dansen att ge upp det man levt för, och nu plötsligt ska gå in i arbetslivet! Självklart förstår jag väll att jag så småning om måste hamna där, men att så tidigt behöva ge upp det man älska hade jag inte räknat med, och när man förlorar en känsla som denna jag hade för dansen, så , så är det väldigt lätt att söka sig efter den på något nytt!
Liksom som många säger att när det hållit ihopp med någon väldigt länge är det väldigt svårt att vara själv efter det, å behöver en ny pojkvän/flickvän inom kort... för man saknar närhet kärlek å allt det där som jag inte är så bra på. Å som sagt så var dansen min kärlek å att leva utan den är tomt, jag behövde något som skingra mina tanka var gång jag åker in till karlstad å saknar både min hund å dansen, å speciellet något som tar bort upprivenheten efter mötena. Så eftersom jag verkligen försöker leva utan dansen så ja... känner jag liksom lite tomhet i mig, det behövde hända någonting... som jag själv beslutat saknat å inte kunnat gjort när jag lagt hela min själ i dansen. Så... okej... är ni berädda?

Jag har provridit en häst, okej innan ni tänker alldeles för mycket, nej jag tänker inte köpa någon häst! Tro mig, det gör jag inte, kan jag inte köpa hund, så kan jag deffenetift inte köpa häst, så lite förnuft å vätt det har jag allt kvar!
Men jag kolla på blocket om medryttare/ halvfodervärd. Som jag tänkte jag kunde ta det dagar jag åker in till karlstad å har möte å får något att samla ihopp alla känslor som bara splittrats i mig efter mötena.
Ja, så jag åkte till esdvalla en bit utnför karlstad, med ett litet bussbyte å stallplatsen jätte nära busskuren! Så jag prov  ett 14 årigt sto, tjejen som hade den var orähört go och trevlig.
Å ja, jag hade förberätt mig på att det var en stor häst, 173 i mankhöjd! Ja, ni läser rätt, alltså jag har nog aldrig suttit på en sån hög häst. haha! jaja, upp på den där for jag, hon sa att den var jätte snäll men lite otränad å eftersom den är en gammal travare så har den just lärt sig grunderna för en rid häst, å så hade hon inte ridit den på ett år, så... ja lite pigg  var hon när jag satt upp då efter att stått still hon hade nyss lärt henne galopp skänkeln!. Men hon var jätte snäll å lyhörd. Tjejen berätta att en annan tjej hade ridit henneå flygit av direkt, hon var så pessimistisk på höjden. Å ja, högt det var det, men det är inte där personligheten sitter känner jag.  Å vi verka hitta varandra ganska fort, jag sa till ägaren att jag var rimmrostig men som sagt så är ju hästen underbart snäll, lite skygg för grepar då hon blivit dåligt behandlad sen tidigare... tja.. nåt gemensamt hade vi ju direkt! Å Det var en sån underbar känsla att känna hästens rörelser under en , hur den lyssna med varenda muskel om vad som skulle hända. (gud vad jag saknat att rida). Problemt blir väll då att ta sig upp, å spänna sadeljorden, då ja är så kort!

Hon sa att jag kunde börja longera henne om jag ville å se hur hon gick osv så det funder jag på om jag ska gör så vi lär känna varandra om det blir hon, ja jag har ett ställe till i karlstad jag ska rida en häst innan jag bestämmer mig! 

Å jag är så stolt över mig själv att jag tog det beslutet!  För det var sååå roligt!

Men vi får se hur det blir. Kankse jag tagit vatten över huvudet, men testa det tcker jag allt jag ska göra!
Som jag faktikt gjort. å bra det gick det ju!